Med hela stan som träningsarena – Lika Olika

10301601_319495361536149_6905251083371909470_n

Oscar och jag har bestämt att ses vid utegymmet på Kallis. Jag är i tid, något innan utsatt tid till och med och får med detsamma jag lagt ut filten över gräset, ett meddelande om att han är sen. Jag svarar att jag är på plats och får svaret ”Skyndar! Skyndar!”
För min egen del är det inga större bekymmer att vänta. Det är underbart väder och en sommarledig dag. Frukt att äta och vatten att dricka är medpackat och inga andra tider att passa. För min del alltså, men mina tre barn som jag har med mig blir otåliga; de undrar när ninja-Oscar kommer.

Vi har träffat Oscar ett par gånger när han tränat på Kallis utegym. Och det är inte bara barn han imponerar på med sin kroppskontroll och styrka. Som barn ser man den där ninjan, någon som är i det närmaste oslagbar och skulle klara vilka övningar man än bad honom om. Kan han kanske hoppa över ett hus? Som vuxen ser man någon som inte bara är stark och klarar att lyfta sin egen kroppsvikt både horisontalt och vertikalt, utan någon som främst har vansinnigt bra kroppskontroll. För det kan inte bara handla om styrka, tänker jag. Kanske minst av allt om egentlig råstyrka.

Så kommer han och slår sig ner i gräset. Han konstaterar att jag ligger och solar i skuggan. Och ja, jag har letat upp den enda, fläckvisa skugga bakom en liten buske som gick att få. För att jag tycker att dottern som redan är mosig av solen ska sitta på filten bredvid mig och leka med sina hästar. Men hon sitter mitt i värsta solgasset.

Han berättar att han började träna i sjuan. Det var Arnold Schwarzenegger som inspirerade, trots att Oscar egentligen inte var idrottsintresserad. Men då upptäckte han liksom något annat än fotbollen alla andra spelade och som inte alls intresserade. ”Jag upptäckte att jag var stark”, berättar han. Och att grabben som brukade lyfta upp honom i skolan plötsligt inte längre klarade det. Inte för att Oscar slog sig fri. Han stod still bara. Och han berättar det med sådan inlevelse att jag klart kan se framför mig hur Oscar (som är ganska kort) står fast förankrad i marken mot jätten Goliat. Men varken då eller senare vill Oscar beskriva något hos sig själv som skulle vara en tävlingsinstinkt.

Så har det fortsatt genom åren. Med styrketräning, kampsport, yoga och löpning.

Helst tar han sin träning utomhus. Traditionell styrketräning i lokal tråkar ut Oscar. Han menar att det är tidskrävande på ett sätt som gör att det blir jobbigt och han vill göra sin egen träning effektivare. Det ska helt enkelt vara så bra som möjligt på så kort tid som möjligt.

Ett stort driv har han också i att få andra att upptäcka träning. Eller kanske snarast upptäcka vad den egna kroppen klarar av och kan göra.

”Jag vill hela tiden lära mig mer. ’Det där klarar jag aldrig’, finns inte. Jag vet att jag är för gammal för att kunna bli elitgymnast, men jag har ingen tävlingsinstinkt på det sättet. Jag vill bara lära mig mer.”

På frågan varför folk inte tränar har Oscar samma svar som jag tror de flesta har; att folk säger att de inte har tid. ”Alla har en halvtimme över”, säger han. Det har de inte alls, tänker jag spontant, men vet också att jo, även jag har en halvtimme över. Framför allt när man kan integrera träningen i det dagliga livet. För det är den bilden jag får av Oscar. Han tränar som en del av vardagen i det tydliga tänket att ta träningen utanför lokalerna. På det viset finns tid till träning i varje stund.

”Jag tittar på hur folk rör sig och analyserar defekter i rörelsemönster. Till exempel hur någon sätter sig. Om man alltid tar stöd med samma hand, får ju den handen större belastning. Jag försöker själv att tänka på att belasta jämt och variera vilken hand jag tar stöd med.”

Vidare berättar han att han gärna kommer med predikningar kring folks träning, men med ett annorlunda sätt att predika: ”Många låser sig vid hur de tror att det ska vara för det har de läst eller hört nånstans. Men man måste våga ifrågasätta sin instruktör också. Många som arbetar med till exempel sjukgymnastik är låsta vid sina egna metoder.”

På frågan om man får ifrågasätta honom, så får man det: ”Jag brukar uppmuntra folk att ta reda på mer om det jag berättar för dem.”

Han berättar vidare om träning med redskap som han ser kan göra mer skada än nytta. ”Innan man kan börja med redskap ska man kunna hantera sin kropp. Har du ingen kroppskontroll är det dumt att stå på en balansboll, då är det bättre att balansera på marken och undvika skaderisker.”
Själv tränar han med redskap ibland. Favoriten är kettlebells. ”Om jag fick ta med mig bara ett träningsredskap till en öde ö, skulle det vara kettlebells.”
Med kettlebells, som liknar en kanonkula med handtag, tränar man såväl styrka som koordination och kondition.

Så hur kommer man då över hindret som står ivägen för att man ska börja träna? Oscar menar att det största hindret är inbillning. Och att man behöver få klart för sig vad det är man vill. Om man vill bli starkare, smidigare eller snabbare. Vet man inte det blir målbilden diffus och svår att nå. Att träna på gym när man vill bli snabbare, innebär bara att man inte når sitt mål och tappar sugen när man blir besviken över att det tänkta målet inte uppnås.
”I inbillningen ligger också en misstro på sig själv. Man ska göra så gott man kan och inte jämföra med andra.”
Han ser också ett grundläggande fel i att vilja förändra något. ”Man kan inte förändra sin personlighet. Men man kan förbättra.”

”Hur är Helsingborg som träningsstad?” vill jag veta.
”Helsingborg är bra. Det finns ett enormt utbud av olika sorters träning. Och många bra utegym. Men jag skulle vilja se att de lösa vikterna plockades bort från utegymmen. Det är vansinne att låna ut vikter till vem som helst. Jag är gärna med och hjälper till att utforma utegymmen och hjälpa andra med sin träning.”

Så kommer vi tillbaka till att jämföra med andra.
”Jag jämför gärna med andra. Det är kul att se vad andra kan och ifall man själv kan klara av det.”
”Men… Man skulle ju inte jämföra med andra?”
Ett litet skälmskt leende och svaret: ”Om man klarar av det kan man göra det, men det är fel att göra det när man ska komma igång och börja träna. Jag kan jämföra med andra, se om jag kan klara det. Klarar jag det är det kul, gör jag det inte är det helt okej det också.”
Han berättar om det enkla driv som har tagit honom själv framåt. Lite i taget liksom. Och återigen det där om att inte tävla mot andra. Han är sugen på att tävla i Street Workout, men annars har tävlingar aldrig varit intressant. Det kräver ett fokus på ett mål som tar bort lekfullheten.
”Jag tycker att det är väldigt trist att se unga killar komma ner till utegymmet tillsammans med sin flickvän. Så gör de nån övning och ska tävla mot flickvännen, se om hon klarar det.”
Inombords nickar jag instämmande. Nej, det går inte att tävla mot andra. Vi har olika förutsättningar och i det olika mål.

Vi kommer in på barfotaträning, på fotriktiga skor och kroppens naturliga anatomi.
”Framfotalöpning är skonsammare”, menar han. Han förklarar framfotalöpning för mig, som enkelt innebär att man sätter ner främre delen av foten istället för att skjuta ifrån med hälen. På det viset får man ett mer studsande språng, men framfotalöpning funkar dåligt i grova skor.
”Man måste vänja sig sakta vid att börja springa barfota. Förr trodde jag att man behövde dyra Ecco-skor, men skor med tunn sula är bättre. Man har inte tjocka vinterhandskar på sig jämt, då behöver man inte heller skor med tjock sula. Man anpassar sig. Ungefär som en hantverkare som jobbar utan skyddshandskar en dag.”

”Så varför kallar du dig för ninja?”
”Jag har tränat kampsport i tolv år och det var kompisar som började kalla mig för det.”
”Så det är ingen livsfilosofi bakom?”
”Inte direkt men jag personligen känner en viss dragning åt det österländska. Skulle gärna bosätta mig i Korea eller Kina om jag fick möjlighet till det. Filosofiska tankar och visdom hämtar jag gärna från Latinamerika och Sydamerika, Afrika och Asien.”

När jag kommer hem googlar jag ”ninja”. Jag läser om ninjor som spanar på folk, en soldat som aldrig sätter sin fot på slagfältet. De anses besitta fenomenala och hemliga kunskaper.
Precis som Oscar. Som inte vill tävla med andra. Som registrerar ditt rörelsemönster och lär ut de hemliga knepen för just din träning. Som definierar råstyrka som något man klarar av att göra en gång per dag och superstyrka som något man har med sig hela tiden.
En ninja i egen skepnad.
Helt enkelt.

 

Vill du veta mer? Kolla här!

 

Text: Annika Suikki

 

Intervjun är en del av projektet Lika Olika. Läs mer här.

Kommentarer

Inga kommentarer.

Lämna kommentar

Your email address will not be published. Required fields are marked *

You may use these HTML tags and attributes: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>